Den största gåvan
Jag känner så himla starkt för Tuva. Starkt och mycket. Jag är så tacksam att hon är min dotter, att jag fick äran och bli hennes mamma. Sedan är jag ständigt orolig för hennes skull, jag vill aldrig att hon ska behöva gå igenom en massa skit när hon blir äldre. Jag ska göra allt för att skydda henne från det. Sedan är jag så glad, sedan jag blev mamma kan jag inte ens känna mig ledsen, irriterad eller arg. Jag är ständigt lycklig. Hon är den mest självklara människan i mitt liv. Så är det bara. Det finns ingenting som jag inte skulle göra för henne. Det är hon och jag föralltid, oavsett vad. Jag kommer aldrig aldrig aldrig att släppa hennes hand.
Jag kommer knappt ihåg hur livet var innan hon kom till oss. Det känns så självklart att vi är tre här hemma. Vår fina familj.
Jag har helt klart blivit en bättre, gladare, tryggare och roligare människa sedan jag blev mamma. Det kommer jag att berätta för Tuva så fort hon blir stor nog att förstå vad jag menar. Hon har förändrat hela mitt liv till det bättre. Jag är evigt tacksam och världens lyckligaste mamma med det största hjärtat i hela universum. Jag lovar.